Hej, min häst vägrar gå framåt när vi ska rida ut, hon vänder om och springer tillbaka eller stegrar sig eller går rakt ut i skogen. Hur ska jag göra? Har försökt att vara bestämd och vända tillbaka henne och stanna osv men inget har funkat.

Jag hade precis samma problem förra året då jag hade sommarhäst och det viktiga i såna här situationer är att bryta hästens strategi och hinna före. Stanna och rygga ett par steg, ge henne sedan tyglarna så att det känns positivt att gå framåt. Om hon vill vända om, vänd innan henne, stanna och rygga några steg och gå sedan framåt. Går hon rakt ut i skogen ibland kan du styra ut innan han gör det, då blir det du som bestämmer och det blir en belöning att få komma ut på vägen igen. Gör man sakerna innan hästen gör det tar man bort dennes strategi, men det är superviktigt med tajmingen, man måste verkligen vara uppmärksam och hinna före.

//Sofi

Hoppade min medryttarhäst Judith idag. När vi kom in i ridhuset, så upptäckte vi att bommarna var lindade med glitter, lite julkänsla. Dem vart jättefina, och hästarna brydde sig inte om det, så vi hade kvar det. Det fanns julklappar(självklart bara kartong och omslagspapper) som man kunde ställa under hindrerna, men det skippade vi. Lika bra det, tror jag.
Judith var JÄTTE seg i början, snubblade över bommarna, och ville inte alls. Sedan när jag väl fick fram henne, gick det åt andra hållet. Hon blev för pigg. Inte så värst bra, då hon är väldigt stark. Vi skulle hoppa en bana. Trav, snett igenom på ett kryss, vända snett igenom igen(fast åt andra hållet), och hoppa ett räcke med sockerbitar under. Travkrysset gick ganska bra, lite seg kändes hon allt, men ganska bra. På räcket blev det som om hon bjöd, stannade till alldeles före hindret, och sen tog ett skutt över. Dock gick det bra ändå. Dettta var ju självklart inte hela banan. Nästa hinder var på långsidan, ett räcke med glitter virat runt bommarna. Där gick det ganska bra, stark emot hindret, och stark efter. Hon drar liksom fram halsen, så man har ingen chans, nästan.
Jag blev tvungen att lägga en volt, eftersom nästa hinder kom så nära det förra, och jag inte riktigt fick kontroll i tid till det. Efter volten skulle man styra på en oxer, och sedan rulla på till ett räcke. Oxern hade grönvita bommar, och var lindad med tjocka glitter remsor i lila och grönt. Jätte fint. Oxer är inte min favorit direkt. xD Det gick bra i allafall, särskilt på oxern, lite stark emot räcket. Räcket hade tunna silver glitter remsor virat runt bommarna. Det var första rundan, och jag var ganska nöjd. Sedan skulle Anna - Karin hoppa, med sin femåring Bella. Det gick ganska bra fram till oxern. Bella hoppade helt obekymrat, men mitt över hindret så märkte hon att det var jätte läskigt, och liksom drog åt sig benen. Det såg jättekul ut. Anna - Karin kunde inte hålla sig för skratt, och svängde förbi räcket. Dem fick komma igen, och då slog Bella på en tvärnit. Så dem fick komma igen, och då gick det bra.
Sedan var det Ankis tur, det gick lite fort, men annars flefritt, Anki var inte riktigt med över alla hinder bara.

Jag trodde vi var klara, men det var vi tydligen inte. Så jag hoppade igen. Travkrysset blev bra, och hon landade i rätt galopp, och förutsättningarna att klara snett igenom räcket var goda. Jag glömde bort att hålla om med benen, och Judith tog ett jämfota skutt över. Jag fick börja om. Travkrysset gick bra, landade i rätt galopp igen, och snett igenom räcket gick fint. Jag glömde inte att hålla om med benen den här gången. Sedan blev hon jättestark mot glitterräcket på långsidan. Jag bromsade lite, men det hjälpte inte något vidare. Hon tog ett jätte fint, men jätte stort språng, och jag fick lägga en volt till oxern och räcket igen. Oxern gick bra, och hon ökade mycket emot räcket, och verkligen sög tag i hindret. Det blev ett lite stort hopp, men annars bra.
Anna - Karins och Ankis andra runda gick också bra :)

/Alba

Hoppsadel

Hoppsadeln har kortare kåpor än den vanliga allroundsadeln

Hoppsadeln är den sadel som används inom banhoppning. Hoppsadeln är mer "framskuren", det vill säga att den är rundad framtill på sadelkåporna, samt att den är mindre, och sadelkåporna kortare med stoppning under. Detta för att ge stöd åt ryttarens knän, då man har något kortare stigläder när man ska hoppa.

Hoppsadeln används även inom andra sporter, där man hoppar till exempel vid jaktridning där den troligtvis även hade sitt ursprung, men sadeln kan även användas vid vanlig nöjesridning. Bakvalvet är något flatare och kortare än på allround- eller dressyrsadeln för att ge större rörelsefrihet åt ryttarens sits då ryttaren måste vara rörlig under ett ridpass med mycket hoppning eller bomövningar då ryttaren ska stå i stigbyglarna. Sadelns utformning underlättar även för ryttarens balans när hästen hoppar.

Allroundsadel

Allroundsadeln är den vanligaste sadeln och den är anpassad för att passa både till hoppning, dressyr eller vanlig nöjesridning. Det finns även allroundsadlar som är inriktade till dressyr, eller till hoppning för ryttare som rider lite av varje, men kanske är inriktad främst på en sport.

Dressyrsadel

Dressyrsadeln har längre och smalare kåpor än allroundsadeln.

Dressyrsadeln är speciellt utformad för dressyrryttaren och har längre och smalare kåpor än den normala allroundsadeln och även ett djupare säte. Detta för att ryttaren normalt har längre stigläder vid utövning av dressyr. Bakvalvet bakom ryttarens rygg kan även vara högre än normalt för att hålla ryttarens sits mer balanserad och stabil.

Dressyrsadeln är utformad för att ryttaren ska komma i bättre kontakt med hästens rygg och även att skänklarna (benen) ska ligga an bättre mot hästens sidor för att kunna ge små hjälper som ändå hästen kan uppfatta, som är en viktig del i dressyren. Ryttaren ska kunna känna hästens rörelser och sadeln gör det även lättare för ryttaren att ge hästen signaler (s k hjälper) till hästen genom att förflytta sin tyngd.

Galoppsadel

Galoppsadeln är liten, tunn och platt och kan väga så lite som 220 gram

Galoppsadeln, även kallad kapplöpningssadel, är den minsta sadeln inom hästvärlden och används vid kapplöpning. Den är liten, platt och lätt för att hästen ska kunna springa fortare. Korta stigläder gör att ryttaren, som i denna sport kallas jockey, kan stå högt över hästens rygg och ligga över hästens hals för att minska luftmotståndet och för att undvika att störa hästens rygg medan den löper. Galoppsadeln kan vara gjord av läder eller syntet och sadelmakare kan även sy upp sadlar i en rad olika färger eller mönster.

Galoppsadlar kan väga så lite som 220 gram och oftast använder man ett schabrak som har fickor där man kan lägga i vikter, om jockeyn skulle väga för lite. Det finns även olika typer av galoppsadlar som är anpassade för träning eller loppen. Sadlarna är dock inte till för att rida i som vanligt för om ryttaren sitter ner koncentreras trycket på en mycket liten punkt på hästens rygg då galoppsadeln inte fördelar trycket jämnt över ryggen som en annan sadel gör.

Westernsadel

Westernsadeln ska vara bekväm för både häst och ryttare samtidigt som den kan vara vackert utsmyckad.

Westernsadeln utvecklades i Mexiko från 1500-talet och framåt av boskapsskötare, vaqueros, som behövde ett användbart redskap för att hantera boskap. De utvecklade sadlar som inte bara skulle vara bekväma för ryttaren utan även för hästen. Under sadeln använde man ofta tjocka filtar som ytterligare avlastning för hästen. Moderna westernsadlar är oftast utsmyckade och dekorerade med utskurna och punsade mönster. Detta gjorde man även förr i tiden, som ett bevis på att man var den bästa sadelmakaren i området och även för att ryttaren kunde visa sin rikedom.

Westernsadeln är av typen bladsadel med en trästomme inklädd med råhud och avlastar tyngd från hästens rygg. Sadeln har även stadiga trästigbyglar. Fram på westernsadeln finns ett horn där man håller fast lasson för att kunna bromsa repet när man fångat en ko eller en vild mustang. Idag finns olika sorters westernsadlar utformade för olika behov, t ex rancharbete och för olika grenar inom westernridningen.

Övriga specialsadlar

Damsadeln reds med båda benen på vänster sida av hästen och hade därför ofta stöd för båda benen.

Förutom de sadlar som nämns ovan finns även speciella sadlar utvecklade för en rad olika ändamål.

Damsadeln har sitt ursprung i Europa under 1300-talet, när damerna vid hoven skulle rida med sina långa kjolar. Sadeln har stigläder och stigbygel enbart på ena sidan och ett stöd för det andra benet som man höll på samma sida över hästens manke, oftast på vänster sida. Idag används damsadel mest inom showridning och barockridning men det anordnas även tävlingar i ridning med damsadel där kvinnorna som rider även ska vara traditionellt klädda i långa klänningar, handskar och hatt med flor. För att ersätta högerbenets funktion använder ryttaren istället ett ridspö på höger sida.

Polosadeln har utvecklats speciellt till sporten hästpolo. Den är tåligare med en stötsäker bom som tål påfrestningarna. Den har även handtag för att ryttaren ska kunna hålla sig fast om denne ska sträcka sig efter en boll.

Islandssadeln är en specialsadel utvecklad för Islandshästens exteriör som ofta har kort, bred rygg och en liten eller nästan obefintlig manke. Kåporna är längre och inte framskurna för att inte störa bogbladets rörelser. En del islandssadlar har en räfflad sits. Islandssadeln påminner mycket om dressyrsadeln och kan även användas som en sådan.

Bomlösa sadlar formar sig efter hästens kropp, även om hästen växer, går upp eller ner i vikt eller har ojämn exteriör.

Bomlösa sadlar är en sadel utan den gjutna bommen. Den bomlösa sadeln har många fördelar för hästar som växer, som har omjämn muskulatur eller som är ojämna i exteriören. En bomlös sadel kan även passa många olika typer av hästar. Bomlösa sadlar underlättar även hästens rörelser något och formar sig efter hästen. Den bomlösa sadeln har dock inga stöd för knäna och kan därför påverka ryttarens balans till denne har vant sig vid sadeln.

Manskapssadel

Manskapssadeln (svenska arméns manskapssadel modell 1900) som såldes ut från militärförråden då hästarna inte längre fanns kvar inom armén används fortfarande i civilt bruk. Sadeln har höga valv och vulster. Eftersom alla hästar inte har lika formade ryggar tillverkades den i två olika storlekar - en storlek avsedd för den oftast förekommande hästtypen och en avsedd för grövre hästar med brett välvda revben och mindre utvecklad manke. Dessutom utformades sadlarna för hästar med sänkt rygg och för hästar med hög eller låg manke.

/Alba
Till Sofi: Haha, okej ;) Vad heter din ridskola? =)

Konstföremål som daterats till längre tillbaka än 4000 f Kr har visat att sadeln är en uråldrig idé. I Asien red man bland annat på filtar som knöts fast med rep redan när hästen började tämjas. Skytisk konst från 300-talet f Kr visar däremot avancerade sadlar med stöd för benen.

Under 900-talet e Kr dök de första stigbyglarna upp, troligtvis från Indien, och stigbyglar användes under slaget vid Poitiers (732).

Sadel som användes i USA:s kavalleri på 1800-talet.

Men redan runt år 0 tillverkades mer avancerade sadlar som kom från stäpperna i Asien. Där hade man konstruerat sadlar som bestod av stoppade putor som skulle fördela ryttarens tyngd över hästens rygg. Sarmaterna var de första med dessa sadlar, vilket gjorde att sarmaterna var helt ensamma om att kunna rida med tungt kavalleri och även attackera med lansar. Sadlarna var utformade för att ge stöd åt ryttarens rygg, men då sarmaterna inte använde stigbyglar, kunde de inte komma åt hästen med benen och använde därför långa sporrar. Först omkring år 700 kom den tekniken till Europa, och man började där bygga sadlar på stommar av trä, liknande dagens sadelbommar.

Den båtformade sadeln som sarmaterna utformat användes i Europa ända in på 1700-talet. Sadlarna började utvecklas ytterligare under den tidiga medeltiden. En väggbonad som visar slaget vid Hastings visar hur ryttarna satt djupt ner i sadeln med stigbyglar och långa stigläder. De medeltida smederna och sadelmakarna kom på nya idéer för stigbyglarna och hur sadeln skulle fästas på hästen för att inte glida runt när ryttaren satt upp.

Under renässansen skedde den största utvecklingen. Sadlarna blev djupare och enklare att sitta ner i, samtidigt som benen hängde lodrätt ner under ryttaren. Den klassiska ridkonsten utvecklades samtidigt, och sadlarna följde ryttarnas nya upptäckter. Sadlarna blev så småningom mer strömlinjeformade under 1600-talet. I Frankrike utvecklades en sadel som räknades som världens bästa. Denna kallades för Selle Royal och används än idag vid de klassiska ridskolorna Spanska ridskolan, Cadre Noir och flera klassiska ridinstitutioner i Spanien och Portugal.

Dagens sadlar påminner mycket om sadlarna från 1700-talet, men stigläder med stigbyglar är fästa längre bak för att ryttaren ska kunna ha en lodrät sits. Under 1700-talet var sadlarna även oftast klädda med fina, dyrbara tyger, gulddekorer och exklusivt utformade stigbyglar och detaljer.

Den moderna sadeln skulle komma att utvecklas i England under slutet av 1700-talet och tidigt 1800-tal. På de engelska hedarna började man gräva diken för att leda undan vatten, eftersom jordbruket skulle utökas i landet. Staket och gärdsgårdar sattes även upp, vilket gjorde att ryttarna tvingades hoppa med sina hästar mycket mer än tidigare. Sadeln utvecklades för att passa både klassisk ridkonst och hoppning. I Amerika utvecklades i stället Westernsadeln för att passa boskapsskötarnas långa dagar i sadeln.

I takt med att omvärlden mekaniseras och hästsporten utvecklas har även nya typer av sadlar tagits fram, anpassade till respektive sporter. Idag kan man till och med välja mellan bomlösa sadlar, sadlar i syntet som är lättare, och man kan hitta sadlar som passar alla olika slags hästar och sysselsättning.


/Alba

Haha, man brukar ju inte precis kommentera på sin egen blogg, men tack för tipsen x) <3

Specialisten på hovvård är hovslagaren. Hovslageri omfattar dock flera olika moment. Förutom att sko hästen, så vårdar hovslagaren också hovarna, bland annat genom verkning, att hoven klipps ner och filas. En hovslagare kan även med hjälp av olika skor, eller genom verkning, motarbeta fel i hovarna, rörelsefel och även anatomiska fel i ben och leder.

/Alba

Bockhovar är oftast en medfödd defekt, eller ett resultat av dålig hovvård, och hästen går då på tåspetsarna. Detta brukar kunna rättas till genom regelbunden korrekt gjord verkning av hovslagare och rörelseövningar som ger hästen rätt benställning.

Hovarna kan drabbas av flera olika sjukdomar och fel som bör åtgärdas så snabbt som möjligt.

• Spiktramp, det vill säga att hästen har trampat på något vasst. Farligt för hästen blir det oftast bara om föremålet har träffat viktiga delar, men man bör tillkalla veterinär.
• Avbruten hovbit är ofta inte så allvarligt, eftersom hoven växer, men om hästen ömmar kan man be sin hovslagare att komma och undersöka hoven.
• Hovböld orsakas oftast av en bakterie i hovläderhuden till exempel på grund av en försvagad lamellrand. Det blir då en varbildning som gör mycket ont på hästen som ofta får en akut kraftig hälta. Det bästa är att ringa sin hovslagare som kan lokalisera smärtan och öppna varbildningen nedåt. Andra orsaker till hovböld kan vara sömtryck, det vill säga att sömmen som håller fast skon har spikats fel. Fel benställning eller att hästen är verkad fel kan också ge hovbölder.
• Strålröta orsakas av värme, fukt och inpackad smuts på hovens undersida. För att förhindra detta bör man göra rent hoven noggrant varje dag så att det kan komma in luft i strålfårorna. När man upptäcker strålröta måste en hovslagare verka bort det drabbade området, sedan tvättas det med sprit och packas in med tjära. Röta kan även förekomma i lamellranden, då kallas det bärrandsröta.
• Strålbenshälta (Navicularis) är en besvärlig sjukdom som man ännu inte vet mycket om. Hästen får en inflammation och mjukvävnader skaver mot strålbenet. Detta läks och inflammeras om vartannat och sliter på hästens hov då blodförsörjningen stryps till strålbenet som då förtvinar. Några av orsakerna till sjukdomen är smala eller mycket konkava hovar, eller att hästen får springa på hårt underlag utan skor. Sjukdomen kan behandlas med speciella skor som stödjer trakterna på hästen men sjukdomen är kronisk och går inte att bota helt. Symptom på sjukdomen är att hästen ofta börjar snubbla och tar kortare steg.
• Fång drabbar oftast mindre ponnyer, men kan drabba alla slags hästar. Fång är en förskjutning mellan hovbenet och hovkapseln (hovbensrotation och/eller hovbenssänkning) och kan uppkomma när lamellranden försvagats av en inflammation och hoven samtidigt utsätts för stor mekanisk belastning. Inflammation och försvagning av lamellranden, s.k. laminitis, kan uppkomma vid plötsliga foderbyten eller om hästen fått i sig för mycket kolhydrater i form av socker och stärkelse. Hästar kan även få fång vid förlossning eller på grund av extrem belastning. En häst som fått fång vill ofta inte stödja på framhovarna utan lutar sig bakåt på bakbenen, med frambenen utsträckta framför sig.
• Bockhov kallas det när hästens hovställning är böjd bakåt så hästen går på hovspetsarna. Det ser ut som att hästen går på tå. Bockhov är oftast en medfödd defekt, men kan även bero på dålig skötsel av hovarna. Detta går dock oftast att rätta till med hjälp av regelbunden korrekt verkning av hovslagare, stretching och rörelseträning.