En främmande lukt, rörelse eller ljud kan betyda fara och därför är hästen hela tiden på sin vakt redo att fly. Hästens främsta försvar är flykten, därför föds fölen med mycket långa ben. Det gör dem snabba och redan några timmar efter födseln kan fölet följa sin flock på flykt.

Flock
I vilt tillstånd lever hästar i små flockar där det finns ett ledarsto, en hingst och ytterligare ett antal ston. En häst utan sin flock överlever inte. Det är flocken som skyddar och varnar för faror. Även våra tama ridhästar kan därför känna sig vilsna när de är ensamma.

Hästar i flock har alltid uppsikt över sin omgivning. Var lurar farorna som flocken måste undvika? När hästen betar är huvudet närmast marken och då har den inte full uppsikt över sin omgivning. Därför har flocken en vaktpost. Det finns alltid någon som vaktar sina övriga flockmedlemmar mot faror. Detta är en medfödd instinkt som även finns hos dagens hästar. Du kan se det med egna ögon nästa gång du kommer till en sommarhage. Det är alltid någon häst som håller vakt medan de övriga hästarna betar, rullar sig eller ligger i gräset och vilar. När hästar vilar gör de det stående, liggande på bröstet eller på sidan. Föl ligger gärna utsträckta på sidan.

I flocken finns en alltid en bestämd rangordning mellan hästarna. Det märks tydligt på sommaren när många hästar går på bete tillsammans. Den som står högst i rang dricker vatten först. Den som är låg i rang får vänta på sin tur. Rangordningen skapar en nödvändig trygghet. Hästen är av naturen en kringströvande gräsätare. Vilda hästar tillbringar den största delen av dygnet med att beta. Hästar kan beta mellan 14-16 timmar av dygnet. Mellan sina betesperioder vilar hästarna. Flocken dricker vatten 1-2 gånger per dygn och den kan vandra upp till 15 km för att komma till vatten.