Hov

Genomskärning av hov från undersidan Detaljer: traktvägg (1), ball (2), stråle (3), mittstrålfåra (4), sidostrålfåra (5), trakthörn (6), hörnstöd (7), traktvinkel (8), horn- eller hovväggens yttre lager (9), hornväggens inre lager (10), vita linjen (11), strålspets (12), sula (13), tåvägg (14), hur man mäter hovens bredd (15), sidovägg (16), hur man mäter hovens längd (17)

En hov är den undre delen av foten på en häst och andra uddatåiga hovdjur. För att hoven ska fungera krävs en snillrik konstruktion med såväl hårda som mjuka delar. Det hårda skalet som vi ser mest av motsvarar människornas naglar. Hos hästen fungerar hoven både som stötdämpning, skydd och för att hjälpa hjärtat att pumpa blod till resten av kroppen.

Hovens anatomi

I en genomskärning av hoven ser man de tre benen i hoven - hovbenet längst ner, strålbenet och den nedre delen av kronbenet. De rosa delarna är mjuk hud och kött, de bruna delarna utgör hovväggarna, den mörkgrå delen är hästens sula, den orange utgör tåkappan och den gula delen är putan inne hoven som fungerar som stötdämpare och blodpump.

Hovens olika delar har speciella benämningar, vilket framgår av bilden intill. Dessa olika delar har alla sina olika funktioner som skyddar hästens ben.

Hoven i sig brukar delas in i tre delar - tådelen, bakdelen och balldelen. Dock har dessa tre delar inga naturliga avgränsningar. Det finns även tre ben inne i hästens hovar - hovbenet, strålbenet och den nedra delen av det rätt så korta kronbenet.

Hovväggen, eller hornväggen som den även kallas, utgörs av hovspetsen, sidoväggarna, trakten och ballen. Hovväggens innersida består av tunna lameller som är fogade i varandra och förbundna med hovbenet. På så vis hålls hoven på plats. Hornväggen ser ofta ut att ha små horisontellt löpande räfflor högst upp vid kronan, där hoven möter hästens ben. Detta beror på att hoven växer nedåt från kronranden och räfflorna är i själva verket tusentals små rör som sitter fasklistrade vid varandra med ett mellanliggande hornlager. Kronranden eller kronvallen avsöndrar ett slags lack som skyddar hornet från fukt och torka och detta leds neråt genom rören. Hela hovväggen skyddas av en slags glasyr som är vattentät och mycket tålig. I hovväggen finns inga nerver, vilket gör att hovslagaren kan slå in hästskosöm i hovväggen utan att hästen känner detta.

I höjd med ballen är hovväggen urgröpt. Där börjar strålen med strålskänklarna. Strålen är kilformad och urholkad vilket i sin tur ger ett extra grepp.Om strålen är frisk och normalt utvecklad kommer strålen att vara i kontakt med marken när hästen sätter ner hoven. Stötvågorna som då uppstår fångas delvis upp tack vare strålens elasticitet. Strålen gör det också möjligt för hästen att känna underlaget. Sulan har en lätt konkav form, och ger hästen ett bättre grepp mot underlaget. Är sulan korrekt utformad så kommer den inte att vidröra marken, utan all stötuppfångning sker av hovväggen och strålen.

Innanför hästens sula finns de känsliga delarna av hästens hovar, den så kallade kötthoven, och innanför strålen ligger ballgropen. Dessa känsliga delar hjälper hästen att känna av marken den går på. Inne i kötthoven finns även en elastisk blåsa, den så kallade putan och det är den som fungerar som blodpump och stötdämpning i hoven.


/Alba