Har du ingen egen häst, men vill vara i stallet mer? Det allra lättaste sättet är att köpa en häst. Men det är lättare sagt än gjort. För det första kanske man inte hållt på med hästar tillräckligt länge. För det andra kanske man inte har råd, eller tid. För det tredje kanske inte dina föräldrar vill ta ett så stort ansvar. För är du mindreårig så är det trots allt dem som har det yttersta ansvaret. Ja, det finns många anledningar. Det andra alternativet är att hyra en häst, eller hitta en du kan ha på foder. Men om det inte heller går(det kostar ju också, och är också mycket ansvar, bara kanske inte exakt lika mycket), så kan du annonsera och leta bland annonserna för sköthäst eller medryttarhäst. Är någon av dina föräldrar/syskon/någon i din släkt hästintresserade, så be dem att kolla läget lite. Går det inte? rider du på ridskola? Var mer där i såfall! Hjälp till, jag lovar, det uppskattas, och du får vara i stallet. Två flugor i en smäll!
Säg inte att det inte går, för det gör det. Det finns ett sätt för alla.
Jag har glidit fram på en ärkmacka, litegrann. Visst, jag har ingen egen häst, men jag rider ganska många gånger i veckan(5 ungefär), och har ett flertal medryttarhästar. Jag vet att jag har tur. Mamma känner folk, och ja, hux flux så bara blir det så.
Hm. Tänkte göra i ordning ett inlägg om min ''hästhistoria'', liksom hur allt började. Kanske skulle vara intrtessant...? ;)

 Gazela, en av mina medryttarhästar :) Men snart åker hon tillbaka till Grällsta, för Hedvig(arolind.blogg.se) hyr henne bara därifrån...

/Alba

Känner ni så ibland? Händer nog oftast om man har egen häst, eller i allafall rider ofta, tror jag.
Känner du så en lång tid, eller väldigt ofta, så kanske du behöver tänka över om du verkligen älskar att vara i stallet så ofta som du är. Men ibland kan det ju bero på andra saker också, såklart, även fast det är en lång tid.
Ibland beror det på att man känner att man bara gör samma saker helatiden. Isåfall bör du prova något nytt, kanske hitta en ny uterittstig istället för den gamla vanliga, gör saker du inte brukar göra när du rider, lägg upp ridpasset på ett nytt sätt, träna in något nytt, gör något ifrån marken istället för att sitta på hästen m.m. Det viktiga för hästen är att den får motion, och att hjärnan får stimulans, det spelar ingen roll om du sitter på eller är på marken. Träna inkallning, träna in någon konst, miljöträna hästen, hitta på något roligt!
Ibland kan det vara så att det är en särskild stallsyssla man inte tycker om. Är det så, så försök göra dne roligare. Om det är t.ex. mockningen, så kan du ju lyssna på musik samtidigt, eller prata med den som mockar boxen bredvid o.sv. Är det att smörja grejerna du tycker är jobbigt t.ex. så kan du ju alltid göra det med en kompis, så har du någon att prata med, och tänk på saker du inte har tid att fundera på under dagen. Jag tänker t.ex. skitbra när jag mockar!
Ibland kan det vara för att hästen man rider, och en själv inte passar ihop. Då kanske man ska börja se sig om efter en annan häst att rida. Är du lite osäker tillsammans med hästen? Prata med ägaren om det, och se till att du gör saker som du tycker att du känner dig trygg med tillsammans med hästen. Ta hjälp av någon, så fixar du det nog! :) Har du egen häst, så ta hjälp av någon annan hästkunnig.
Ibland kanske det är så att någon i stallet är taskig emot en, eller att man(om man rider på ridskola) har lektioner man tycker är värdelösa, och en ridlärare man inte tycker om. Och att man ALLTID får hästen man inte trivs ihop med. Är det någon som är dum emot dig, prata med någon, och prata med den personen. Tycker du lektionerna och ridläraren är värdelösa? Prata med ridläraren om att göra roligare saker, hjälper inte det så byt ridgrupp. Får du alltid hästen du inte tycker om? Prata med din ridlärare, ibland måste du ju rida den med, men inte JÄMT.
Ibland kan det ju vara så också att man bara går igenom en liten ''häst svacka'', om man säger så. ;) Det går över snart! Försök att hitta roliga punkter med stallet, för du älskar ju trots allt att vara där, eller hur ...? ;)
Sen ibland så är det hästintresset som håller på att svalna, det finns annat som är roligare. Och har du egen häst då så måste du erkänna det för dig själv, så att hästen kan få det bra. Vill du inte sälja den, låna ut den eller skaffa en medryttare som rider ofta. :)

/Alba

Tänkte att jag också kunde lägga min åsikt om olika ridbyxor! Jag har ett par jättestretchiga mörkgrå med vita kritstreckränder som jag verkligen älskar, de sitter inte åt så hårt runt magen som de flesta ridbyxor gör. Annars tycker jag bäst om ett par svarta jag har, de är helskodda med mockaimitation så man sitter som smäck i sadeln, underbart! Möjligt att jag lägger upp bilder om jag kommer ihåg det c:

Utseendemässigt är jag helt kär i jeansridbyxor, har dock inga själv men ska försöka skaffa så småningom. Även röda med marinblå skoning är kärlek ♥

De här är jag helt kär i! Märket är Martha Ridewear och de går loss på runt 1799:-, inte riktigt min prisklass med andra ord!

Alltså, det finns så mycket att välja på. Personligen tycker jag om stretchiga(stavning xD), men ändå tajta ridbyxor, alltså, jag suger på att förklara. Är världshistoriens dåligaste människa på att förklara. ;) Tycker om röda, och jeansridbyxor mest, och vita till tävling då. Helskodda är ju favoriten, men inget måste.
Äger inga röda själv, men vill ha!
Förlåt för kort inlägg ^^

/Alba

Till alla er som hatar folk som klagar: läs inte det här inlägget.

Det är nämligen så att jag har världens största problem med mitt högra ben, det är fruktansvärt svagt helt enkelt. Jag har även lite skolios (sned rygg) och mitt högra ben är även längre än det vänstra. På alla möjliga olika sätt har detta resulterat i att det benet är svagare och det yttrar sig mest genom att jag får fruktansvärt ont i fotleden efter ett tag och att jag inte kan använda skänkeln korrekt på grund av att det blir någon slags snedvinkel så någon nerv i knävecket hamnar fel. 

Jag har provat att både länga och korta stiglädrena, det blir lite bättre om jag kortar men inte mycket. Jag rider även med ridstövlar för extra stöd och har även benvärmare under. På vissa hästar känner jag inte av det alls, på vissa känner jag bara lite och på andra är det extremt. 

Är det någon mer som har det såhär? Vad kan jag göra åt det? Får lite panik för jag blir så fruktansvärt begränsad i min ridning när jag knappt kan rida lätt för att det gör så ont.


//Sofi

Happy valentine's day på er alla och förlåtförlåtförlåt för att jag inte uppdaterat på jättelänge! Seriöst, det är riktigt pinsamt ..

Den här dagen har varit helt fantastisk med en rolig franskalektion, spinningträning (som jag kommer skriva mer om senare) och en jättelyckad fiollektion. Men det är inte det jag ska prata om nu!

Nej, det jag ska prata om nu är något alla hästmänniskor måste lära sig och det är att genuint göra någon en ordentlig tjänst lite då och då och att vara trevlig mot de andra i stallet. Jag tror att alla ni hästfolk som läser det här har träffat på ganska många rötägg under olika omständigheter i livet och jag känner att det blir viktigare och viktigare för mig, och alla andra, att ändra på det här. Ingen blir glad åt någon som ryter åt folk i stallet. 
Jag minns en gång jag var inne och fodrade hos privathästarna på ridskolan. Jag hade lagt in hö till nästan alla hästar och kom då till största hästen i stallet (känns alltid som man bär 100 kg hö till honom), då märkte jag att det nästan inte var något packat åt honom. Självklart frågade jag då om han skulle ha det eller om de skulle ha det till något annat (.. ja, jag vet inte vad jag menade), och då fick jag ett jättespydigt svar om att han var sjuk och så tog ägaren (eller vem det nu var) påsen och gick iväg. Man bara .. jaha. 
Jag tror att det berodde lite på att resten av folket i det stallet är lite smågriniga av sig, man får lätt konstiga blickar då man som ridskoleryttare kommer in där och de verkar inte så trevliga mot annat folk de inte känner heller. Då blir saker lätt förstorade och minsta lilla fel blir jätteallvarligt. Någon som känner igen sig?

I alla fall, tack vare detta samt att de två tjejer jag hjälpte idag är hur fina som helst fick jag en lysande idé. Min kompis flickvän skrev nämligen på facebook att hon sökte medryttarhäst och jag kom direkt att tänka på Brandon som jag red i höstas. Så jag frågade helt enkelt vad hon sökte för häst och vad hon hade för erfarenheter osv och det mynnade ut i att Madde (Brandons ägare) kommer att ringa min kompis flickvän när hon får tid för hon hade inte hittat någon medryttare till Brandon än. Hoppas verkligen att det klickar, alla parter är värda det!

Kontentan av kontentan: griniga människor skapar ännu mer griniga människor. Det är inte livsfarligt att packa lite höpåsar extra, mocka en extra box eller få hästfolk med "samma" behov att hitta varandra, vi hästfolk måste lära oss att lägga lite extra tid på varandra så att det blir en bättre stämning oss emellan.

Äntligen fick en ryttare Jerringpriset och ingen mindre än Rolf-Göran Bengtsson. Gud vad glad jag är, hela jag lyser typ!

Klicka här för att lyssna på Roffes tacktal, man märker på honom att han är helt tagen. Helt fantastiskt.

Ibland kan det verkligen kännas som att allt inom ridningen är skit. Häst och ryttare är inte längre "ett", man misslyckas på flera tävlingar i rad och det känns som problemen bara blir större och större. Vad kan man göra då?

.. vilket betyder påpälsning när man ska ut och rida i skogen. Jag brukar aldrig ha jacka när jag rider för det är så klumpigt och jag känner mig så orörlig när jag har det, därför har jag lager på lager med tröjor, det brukar bli een vanlig tröja och två stickade vid den här tiden på året. Eftersom luft isolerar blir det lika varmt som en jacka.

Många tycker att det känns trist om t.ex. man börjar med en clear round. ''Det är ju inte en riktigt tävling'', men det är en jättebra början. Man kanske kan börja med en liten klubbtävling, och kanske inte så högt. Även om man hoppat typ 90 cm, så kan man ju börja med 60 cm. Det är ju alltid lite annorlunda, tävling och träning alltså.
Samma sak med dressyr. Om du är så duktig att du kan träna och kanske tävla LB:3, så kan man ändå börja med en LC:1, det är annorlunda.
På träning är hästen lugnare, och du kanske inte lika nervös o.sv. På tävling är det hlet annorlunda.


/Alba

Jag tänkte gå igenom ryttarens onaturliga hjälper idag.


Spö: Det finns många olika sorters spön. Dressyr spön, hoppspön, allround spön m.fl. Spö är det många som rider med, och är ganska lätt att rida med. Dock använder många den på fel sätt. Ett spö kan användas som en framåtdrivande hjälp. T.ex. om en häst inte lyssnar på skänkeln, kan man börja med att lägga till spöet lite på baken, om den ändå inte reagerar kan man smälla till med spet lite löst, och om den ändå inte lyssnar, så gör man det lite hårdare. Ja, ni fattar. Spöet kan också användas om en häst vägrar att fatta galopp, det brukar hjälpa om man smäller till hästen på bogen.
Om man använder spö som bestraffing, måste man vara noga med tidpunkten. Om hästen gör något fel kan du inte smälla till den 3 minuter efter, du måste göra det där och då, och inte för hårt.

Sporrar: Det finns olika sorters sporrar,allt från små milda kulsporrar, till ganska vassa(inte alltför vassa). Sporrar är kanske lite svårare att rida med och man får inte ha för flaxig underskänkel,
då sticker man in sporrarna i hästen helatiden, helt utan anledning. Det är också viktigt att man sätter på sig sporrarna på rött sätt.
Sporrar anävnds främst till att få fram hästen, och att hästen ska känna skänkeln lite mer.


Hjälptyglar: Vissa hjälptyglar är bra, och behövs. Vissa gör det inte. Jag ser allt för ofta ryttare som packar på sina hästar alltför mycket hjälptyglar. Man brukar säga att man ska kunna rida en häst i rätt form utan hjälptyglar, för att man ska anävnda hjälptyglar, dock är det inte så många som följer det. Det finns många olika sorters hjälptyglar, men alla har ungefär samma syfte. Att få ner hästen i ''rätt form'', men oftast böjer bara hästen på nacken, och går inte alls i rätt form, utan böjer bara på nacken.

/ Alba

Jo, jag tänkte gå igenom ryttarens naturliga hjälper. 

Hjälperna (naturliga då, inte så som sporrar, spö, hjälptyglar m.fl.) :

Ben/Skänkel: Skänklarna använder vi ofta när vi rider. Nästan jämt. Vi använder dem för att hästen ska gå fram/öka, forma sig, byta gångart, gå fram även fast den är rädd m.m.
Man kan även använda skänkeln som bestraffing. Låter konstigt, men jag ska förklara.
Om hästen t.ex. böjer ner huvudet, och försöker bocka hela tiden, kan man banka till en med skänklarna(ganska hårt, men inte jätte hårt), för att den ska lyssna lite på dig.

Vikt: Vikt är också en av våra hjälper, även om man kanske inte alltid tänker på det. Lutar man sig det minsta lilla åt ett håll, så märker hästen det. Man kan använda det till att få hästen och svänga m.m.
En av anledningarna till att man alltid ska titta dit man ska är att man alltid lutar sig lite, lite åt det håll man tittar. Då känner ju hästen det, och vet att det är till just det stället man ska. Kollar man åt sidan, istället för rakt fram, när man ska rakt fram, tror ju hästen att den ska svänga, och då säger du till den att det är fel, och då blir den förvirrad osv. Det hela slutar ju bara dåligt. Så, titta dit ni ska. Man kan också använda vikten för att få hästen att sakta ner, lättare än att bara använda händerna. 

Händer: Händer är en av våra hjälper. Vi använder dem för att styra, sakta ner, dra upp huvudet på hästen om den försöker bocka, äta gräs m.m.
Det som är viktigt är att inte vara hård i handen, rycka hästen i munnen m.m. Man ska inte ha för långa tyglar heller för då rycker man hästen i munnen, omedvetet. Med händerna kan vi ju också hålla tag i manen, vilket ju också är bra ibland.

Röst: Rösten kan också vara till hjälp ibland. T.ex. om hästen är svår att få igång i galopp, kan man ju ropa ''gaalopp'', eller liknande i uppmuntande ton, så kanske den lär sig att det betyder galopp.
Rösten använder vi också för att säga, att hästen inte gjort rätt, eller säga nej, om den gör något dumt.
Vi berömmer även hästen med rösten.
Rösten ska man dock inte överanvända. T.ex. om man ska galoppera eller hoppa för första gången, och man tycker det är läskigt och då skriker. Det är inte bra, hästen kan bli rädd, kasta sig åt sidan (eller något annat) och så flyger man av.

/ Alba

Jag tänkte ge lite tips till er som är hopprädda. Vissa saker kan även användas för er som är rädda att rida överhuvud taget. 
Även ni som bara är lite osäkra kan ha nytta av det. =)


Andas. Att komma ihåg att andas är väldigt viktigt. Djupa, lugna andetag. Om man koncentreras sig riktigt mycket på det, så glömmer man nästan bort att vara rädd.

Snäll häst. Börja alltid med en säker, lugn, trygg och snäll häst. Kanske inte en så jätte stor...? Huvudsaken är att den är snäll. Det känns alltid lättare med en snäll häst.

Tänk på annat. Nu menar jag inte att man ska sitta och dagdrömma, och inte vara med i verkligheten någonting, men man kan faktiskt tänka på annat än hindret man ska hoppa.

Börja med bommar och avancera. Börja med bommar, sedan när du känner dig trygg på det, kan du gå över på ett litet skutt, o.s.v.

Stressa inte. Väldigt viktigt. Stressa INTE! Det leder ingen vart, och man kan dessutom inte lära sig allt på en gång. Allt tar sin tid.

Varför är du rädd? Tänk efter, och spekulera i varför du är rädd(alltså inte när du rider, utan kanske när du är hemma, kan du tänka på det). Har du anledning att vara rädd? Har det hänt något? Eller är du bara helt enkelt försiktig av dig?

Sist men inte minst; Lycka till! :D

/ Alba

Tänkte slänga in ett inlägg om något som är aktuellt för mig i nuläget nämligen ryttarmärkena. I min ridgrupp ska vi nämligen ta ryttarmärken i höst, vi har inte bestämt vilket/vilka än men jag tänkte iallafall skriva lite om det.

Varje ryttarmärke består av en teoridel och en riddel. I riddelen ingår ett dressyrmoment och ett hoppmoment.

Ryttarmärke 1 – Sadeln och tränsets delar, ryttarens sits, hästens delar, hästens färger och tecken, hästens beteende och ridvägarna. Godkänt prov i att kunna sitta upp och av på rätt sätt, godkänt dressyrprogram för Ryttarmärke 1 (skritt och trav på böjt spår) och godkänt hopprov för Ryttarmärke 1 (liten cavalettibana)

Ryttarmärke 2 - Ryttarens sits, hästens delar, hästens färger och tecken, hästens foder, hästens beteende, hästens skötsel och ridvägarna. Godkänt prov i sadling och tränsning, godkänt dressyrprogram för Ryttarmärke 2 (skritt, trav och lite galopp) och godkänt hopprov för Ryttarmärke 2 (liten bana 50-60 cm)

Ryttarmärke 3 – Något fördjupade kunskaper i ridhästens mundering, hästens kroppsdelar, färger och tecken, hästens dagliga vård, regler för ridning på ridbana, visitation av häst, foderlära, ridlära, enkelt om hästens beteende samt grundregler för tävling. Man ska kunna visa munderingens avpassande, munderingsvård, tillpassning av stigläder och sadelgjord (uppsuttet). Man ska kunna genomföra LC:1 i dressyr samt hoppa en bana med 4 hinder enligt skiss.

Kat A: 40 cm

Kat B: 50 cm

Kat C: 60 cm

Kat D/häst: 70 cm

Jag har redan garderoben full av ridbyxor och inga pengar kvar i plånboken, men om jag hade 1799:- liggandes skulle jag definitivt köpa de här ridbyxorna från Martha Ridewear! Tycker dom är råsnygga, vad tycker ni? Slipper man köpa jeans och ridbyxor för sig, yay!

Finns på filippasridsport.se.

//Sofi

Har du svårt att trampa ner hälarna när du rider? Det problemet kan enkelt lösas genom att du börjar stretcha baksidan av benet, det kommer då bli mer naturligt att trampa ner hälen. Stå i en trappa med endast en liten del av foten på trappsteget och svikta upp och ner. En annan sak man kan göra är att sträcka benen och trampa ner ordentligt när man cyklar!

//Sofi

Det här är något jag verkligen skulle vilja införskaffa plus de tillhörande chapsen. Sulan ska vara väldigt stötdämpande vilket är bra när man hoppar av hästen. Jag gillar idén om 'sporrhyllorna' på hälen, det gör ju att sporrarna inte glider ner så som de brukar göra. Det här är dock något jag inte kan tänka mig att rida dressyr i, men för hoppning är den ju ultimat! Skorna kostar 1900:-